Pirates of the Caribbean: Död mans kista recension
Arton år har gått sedan Pirates of the Caribbean: Död mans kista kom till biograferna. Ändå pratar folk fortfarande om filmen. Den andra delen i serien blev en kommersiell raket 2006 och tog in miljoner världen över. Men var den lika bra som originalet? Kritiker tyckte inte det , medan fansen älskade den. Filmen blandar klassisk pirataction med mörk mythology och galet rolig humor.
Jack Sparrow har ett problem. Han står i skuld till Davy Jones, och skulden ska snart betalas. Om Jack inte hittar en väg ut måste han tjäna i 100 år på Jones förbannande skepp. Klockan tickar, och Jack flyr från sitt eget skugga. Gore Verbinski regisserade filmen med samma energi som första delen, men nu med högre insatser och mörkare toner.
Johnny Depp återvänder som den lagom berusade kapten Jack. Orlando Bloom och Keira Knightley spelar Will Turner och Elizabeth Swann, paret vars kärlekshistoria avbröts brutalt. Den nya skurken är inte bara en vanlig pirat. Davy Jones är något helt annat en varelse från havets mörkaste djup med ett ansikte som ser ut som en bläckfisk. Bill Nighy spelar karaktären med både skräck och sorgsen melankoli.
Skulden Som Ingen Pirat Vill Ha
Filmen börjar där den förra slutade, fast inte riktigt. Will och Elizabeth ska gifta sig. Bröllopet är planerat, gästerna kommer, regnet öser ner. Plötsligt stormar East India Trading Company in och arresterar brudparet. Orsaken? De hjälpte Jack Sparrow att undkomma hängning i första filmen. Lord Cutler Beckett, spelad av Tom Hollander, ger Will ett erbjudande han inte kan tacka nej till.
Will måste hitta Jack och ta hans magiska kompass. Kompassen pekar inte mot norr utan mot de du önskar mest. Beckett vill ha den för sina egna mörka planer. Elizabeth kastas i fängelse medan Will letar efter den svårfångade piratkaptenen. Jack har under tiden sina egna bekymmer som växer för varje dag.
Tretton år tidigare gjorde Jack en deal med Davy Jones. Han fick befäla skeppet Svarta Pärlan i utbyte mot att tjäna Jones senare. Nu är de tretton åren slut och Jones kräver skulden betald. Jack måste antingen hitta 100 själar att ersätta sig med eller tjäna själv på Den flygande holländaren. Inget av alternativen låter särskilt kul (mjukt uttryckt).
Jack och hans besättning seglar runt i Karibien för att hitta en lösning. De får veta om en mystisk nyckel som öppnar en lika mystisk kista. I kistan ligger Davy Jones levande hjärta, som han själv skar ut för länge sedan när han blev sviken i kärleken. Den som äger hjärtat kan kontrollera Jones och hans skepp. Plötsligt har alla samma mål.
Will behöver kompassen för att rädda Elizabeth. Jack behöver kistan för att undkomma Jones. Beckett vill ha makten över haven genom att kontrollera Jones. Tre olika grupper jagar samma sak, och ingen vill dela med sig. Filmen bygger upp spänningen genom att växla mellan karaktärerna och publiken vet aldrig vem som ligger före.
Handlingen blir komplex när fler karaktärer dyker upp. Wills far, Bootstrap Bill, tjänar på Den flygande holländaren och vill hjälpa sin son. En kannibalstam fångar Jack och hans besättning på en öde ö. Elizabeth rymmer från fängelset och ger sig ut på ett eget äventyr. Alla trådar vävs samman i en final på en strand där kistan slutligen öppnas.
Davy Jones Filmens Tekniska Underverk
Davy Jones är ingen vanlig filmskurk. Han ser inte ut som en människa alls. Hans ansikte består av bläckfisktentakler som rör sig när han pratar. Ögonen är mörka och kalla som havet självt. Klorna är som krabbskrapor, och hela hans kropp täcks av havets varelser. Det är lätt att glömma att under all CGI finns Bill Nighy, en brittisk skådespelare känd för sina karaktärsroller.
Nighy spelade in sina scener i en blå kostym med sensorer fästa överallt. Motion capture-tekniken fångade varje liten rörelse, varje min, varje blinkning. Sedan lade effektteamet på de digitala lagren. Resultatet blev banbrytande. Filmen vann en Oscar för bästa visuella effekter 2007, och det var välförtjänt. Även idag, när CGI används överallt, håller Jones designen fantastiskt bra.
Scenen där Jones spelar orgel på sitt skepp visar hur bra effekterna fungerar. Tentaklerna rör sig naturligt, inte stelt eller konstlat. När han blir arg sväller de ut. När han sörjer hänger de slakt. Nighy lade själ i prestationen trots att han visste att hans ansikte skulle ersättas. Hans röst, hans kroppsspråk, hans timing allt finns kvar i den färdiga karaktären.
Den flygande holländaren är lika imponerande. Skeppet ser ut som det har växt ur havet självt, täckt av snäckor och alger. Besättningen består av sjömän som långsamt förvandlas till havsvarelser beroende på hur länge de tjänat. En del har koraller växande ur ansiktet, andra har blivit havsstjärnor eller musslor. Makeup-avdelningen kombinerade praktiska effekter med CGI för att skapa något unikt.
Jones fungerar som skurk eftersom han inte bara är ond. Han är bitter och brokig efter att ha blivit sviken av kärleken. Calypso, havets gudinna, lämnade honom, och det gjorde honom till det monster han blev. Vi förstår hans smärta även när vi inte håller med om hans metoder. Det gör honom minnesvärdig långt efter att rulltexten rullat.
Från Biokaos Till Kultfavorit
När filmen kom 2006 älskade publiken den direkt. Den tjänade in över en miljard dollar världen över och blev en av årets största hits. Men kritikerna var inte lika entusiastiska. Rotten Tomatoes visar skillnaden tydligt: 54 procent från kritiker mot 72 procent från publiken. Vad hände? Varför krockar åsikterna så hårt?
Många kritiker tyckte att handlingen var för komplicerad. För många karaktärer, för många sidospår, för mycket att hålla reda på. Filmen försöker göra för mycket på en gång, skrev vissa recensenter. Den första filmen hade enkel charm och tydligt fokus. Den här känns som tre filmer packade i en. Tempot blir stundom förvirrande när vi hoppar mellan Jack, Will och Elizabeth.
Fans såg det annorlunda. De älskade komplexiteten och hur allt hängde ihop i slutet. Humorn fungerade fortfarande tack vare Depps improvisation och tajming. Actionsekvenserna var större och bättre. Svärdfäktningen på vattenhjulet är ett perfekt exempel absurd, rolig och späckad med stunts. Den scenen tog veckor att spela in och det syns i varje sekund.
Johnny Depp nominerades till sin andra Oscar för rollen som Jack Sparrow. Det säger något om hur älskad karaktären blev. Depp baserade Jack på Keith Richards från Rolling Stones, blandad med tecknade katter. Resultatet blev en pirat som ingen hade sett tidigare. Studios var först skeptiska, men publiken köpte det helt.
Filmen fungerar bäst som mellanakt i en trilogi. Den avslutar ingenting utan sätter upp brädorna för finalen i Vid världens ände. Det frustrerade några biobesökare som förväntade sig ett avrundad slut. Men för fans blev det bara mer att se fram emot. Cliffhangern där Barbossa återvänder fick publiken att skrika högt i biosalongerna.
Vill du se filmen idag? Gör det på en stor skärm med bra ljud. Effekterna förtjänar det. Se först Svarta Pärlans förbannelse så du förstår relationerna mellan karaktärerna. Originalversionen med svensk text ger bäst upplevelse eftersom mycket av humorn ligger i tajmingen och tonfallet. Ta fram popcornet och slappna av, filmen är lång men tiden flyger om du gillar äventyrsfilmer.
Varför Filmen Fortfarande Är Värd Din Tid
Död mans kista visar hur underhållningsfilm ska göras. Den tar risker med handlingen och vågar vara komplex. Effekterna håller fortfarande måttet, vilket är sällsynt för filmer från mitten av 2000-talet. Davy Jones ser bättre ut än många moderna CGI-karaktärer. Det beror på att teamet fokuserade på realism istället för att bara visa upp tekniken.
Passar filmen dig? Om du gillade den första delen kommer du uppskatta den här, även om den är mörkare. Familjer kan se den tillsammans, men yngre barn kan tycka vissa scener är läskiga. Kannibalstammen, Jones besättning och vissa kampscener är intensiva. Tonåringar och uppåt kommer trivas bäst med tempot och humorn.
Filmen fungerar som eskapism. Den tar dig bort från vardagen i två och en halv timme. Du följer pirater som letar efter mystiska föremål, kämpar mot monster och gör upp med sitt förflutna. Det är klassisk äventyrsfilm som inte försöker vara mer än vad den är. Ibland behöver vi bara springa runt på tropiska öar och slåss med svärd.
Ge filmen en chans, även om du hört blandade saker om den. Kritikerna hade vissa poänger, men publiken hade rätt, det här är ren rolig underhållning packad med kreativitet. Sätt dig ner en regnig kväll, starta filmen och låt dig uppslukas av piratliv. Kom ihåg att ha tredje filmen redo efteråt, för du kommer vilja veta hur det slutar.
