Rollistan i Tomten är far till alla barnen

Varje jul sätter miljontals svenskar på sig filmtokorna och scrollar genom TV-tablån. Då hittar de ofta en klassiker: "Tomten är far till alla barnen". Filmen från 1999 har blivit helt enkelt obligatorisk under julen. År efter år dyker den upp i repris, och året efter det igen.

Men vad gör filmen så speciell? Jo, de är människorna bakom. Skådespelarna som gjort dessa roller till något vi aldrig glömmer. Och nu händer något spännande: filmen får nytt liv på teaterscenen med helt nya ansikten.

Låt oss utforska både de klassiska namnen och de nya (båda grupperna är helt okej, bara så ni vet). Båda har lyckats fånga något magiskt i berättelsen om familjer, jul och alla möjliga oväntade händelser.

De klassiska ansiktena från 1999

Året var 1999. Regissör Kjell Sundvall hade fått ett manuskript från Monica Rolfner. Det handlade om något märkligt och underbart: en kvinna som bjöd in sina gamla makar och deras nya partners på samma julfest. Kaos skulle säkert uppstå.

För att spela mamman valde man Katarina Ewerlöf. Hon är de starka kvinnan som håller ihop allt. Hon möter alla dessa makar och partners utan att förlora huvudet trots att ingenting går som planerat. Ewerlöf ger rollen både värme och humor.

Peter Haber spelade en av de tidigare männen. Han är mannen som fortfarande älskar hennes mat och hennes närvaro, även om relationen är slut. Hans scener är både roliga och ledsna på samma gång.

Jessica Zandén, Dan Ekborg och Niklas Falk fyllde ut denna galna familjesamling med sina egna karaktärer. Tillsammans skapade de något ovanligt. De fick fram både skratt och känsla utan att det kändes tvingat eller konstigt.

En scen som många minns är när allt börjar gå snett vid bordet. Hemligheter kommer fram. Gamla sår öppnas. Men istället för bara drama fick vi också situationskomik som bara funkar när rätt skådespacke gör det tillsammans.

Nya tider med ny rollista

Tiden går. Nya generationer växer upp. Och då beslöt någon: den här historien måste vi berätta på teaterscenen. Med nya skådespelare. Med samma ord men helt nya röster.

Teaterversionen av "Tomten är far till alla barnen" lockar både gamla fans och nya. De gamla vill se hur deras älskade berättelse blir till på scenen, live och närmare än på TV-skärmen. De nya utgångspunkterna är de att de inte alls behöver veta filmen från 1999. De möter bara en bra historia.

Det finns något helt annorlunda när en historia blir till teater istället för film. På teaterscenen är skådespelarna bara några meter från dig. Du ser inte bara skärmens närbild av ett ansikte. Du ser hela kroppen. Du hör rösten direkt. Du känner energin i rummet.

Vill du se teaterversionen? Håll utkik efter repriser under juletid. Många teatrar spelar denna pjäs i november och december. Du kan också kolla om SVT ibland sänder eller upprepar både originalfilmen och nya inspelningar.

Varför rollistan spelar roll

En bra historia blir aldrig bara ord på papper. Den blir till något levande genom skådespelarna som gör rollerna. "Tomten är far till alla barnen" är helt beroende av att alla gör sitt jobb rätt.

Originalfilmen lyckades hitta människor som kunde balansera komedi och drama. De kunde få dig att skratta och i nästa sekund vara nästan rörande. Det är inte lätt. Det kräver både skicklighet och rätt kemi mellan skådespelarna.

Teaterversionen visar att samma historia kan fyllas med nytt liv. Nya skådespelare fyller samma roller men gör dem till sina egna. De lägger sina egna erfarenheter och röster i karaktärerna (vilket är rätt coolt, faktiskt).

Du behöver inte välja mellan originalfilmen och teaterversionen. Se båda. Upplevelsen blir helt annorlunda. På TV ser du en berättelse genom filmens kameror och klipp. På teaterscenen ser du samma berättelse utspestad framför dina ögon. Det är ungefär som skillnaden mellan att höra musik på högtalare kontra att höra en live-konsert.

Så ta chansen. Ta din familj eller dina vänner. Se originalfilmen på TV hemma i soffan. Och sedan, om du kan, ta dig till en teaterföreställning. Du kommer att förstå varför berättelsen fortsätter att berätta år efter år. Det är för att skådespelarna gör den verklig.