Varför du aldrig bör torka tårar utan handskar
Jonas Gardells trilogi "Torka aldrig tårar utan handskar" väcker nyfikenhet redan från titeln. Varför handskar? Varför just tårar? Svaret ligger i 1980-talets Sverige, då HIV-epidemin skakade samhället och människor räddades av rädsla. Gardell blandar sin egen historia med andras, skapar ett vittnesbörd som både skär och väcker tankar. Trilogin består av tre böcker: "Kärleken", "Sjukdomen" och "Döden". Tillsammans målr de en bild av en tid då kärlek blev livsfarlig och döden blev alltför vanlig. Om du vill förstå vad som hände med homosexuella män under denna period, och varför det fortfarande betyder något idag då är du på rätt plats.
En sjukdom som skakade Sverige
Under 1980-talet hade homosexuella i Sverige just fått andrum. År 1979 togs sjukdomsstämpeln bort homosexualitet var inte längre officiellt sjukdom. Många kunde äntligen leva mer fritt. Men då kom HIV. Sjukdomen började sprida sig bland homosexuella män, och plötsligt var de gamla rädslan tillbaka värre än före.
Huvudsakligen smittades män genom sexuell kontakt. Sjukhus visste inte vad de skulle göra. Doktorer var rädda. Sjuksköterskor vägrade att röra patienterna utan handskar många handskar. Människor flyttades från vanliga rum till isolerade salar. Besökare kom sällan. Familjer stannade hemma. Rädslan var inte bara medicinsk det var också regelrätt skam och disgust. (Det låter nästan omöjligt att föreställa sig idag, men så var det verkligen.)
Tidningarna skrev sensationellt om "pestilensen" och "syndernas straff". Politiker skämdes för att ens nämna ordet AIDS på riksdagstribunen. I verkligheten dog unga män, ofta utan att någon höll deras hand. Och när sjuksköterskan tillrättaviste kollegan för att ha torkat en patients tårar utan handskar det blev symbolen för allt. För känslornas frånvaro. För hur människor behandlades som farliga istället för sjuka.
Kärleken, sjukdomen och döden en trilogi om sanning
Första boken, "Kärleken", presenterar huvudpersonen Rasmus och hans värld före epidemin. Vi möter kärleken, sexualiteten, friheten. Andra boken, "Sjukdomen", visar hur allt förändras när HIV kommer. Tredje boken, "Döden", är det svåraste delen när människor han älskar försvinner helt enkelt.
Gardell är själv från denna tid. Han var ung man när epidemin startade. Istället för att bara berätta en historia blandar han självupplevda detaljer med fiktiva karaktärer och autentiska dokumentära element. Det gör läsningen både personlig och universell. Du läser inte bara om Rasmus du läser om alla Rasmusarna som fanns.
Handsken-scenen är hjärtat i trilogin. En sjuksyster slår på sin kollega för att ha visat medkänsla utan skyddsutrustning. Det symboliserar allt som var fel (eller ja, allt som var rätt gjort på helt fel sätt). Sjukdomen blev inte bara medicinsk den blev moralisk. Sjuka blev skyldiga. Kärleken blev farlig. Genom att fokusera på denna moment gör Gardell något helt annat än andra historieböcker. Han skriver inte bara om fakta han skriver om känslor som faktum.
Från sidor till skärm när historien blir film
År 2012 gjorde SVT en dramaserie av trilogin. Samma år som första boken kom. Plötsligt var historierna levande på skärmen. Skådespelarna visade vad Gardell skrev. Musiken gjorde det ännu starkare. Det var inte bara bättre eller sämre än böckerna det var bara annorlunda.
TV-serien gjorde berättelsen tillgänglig för fler människor. Vissa läser inte gärna böcker. Men många satte sig framför TV:n och började engagera sig. Serien nådde människor som aldrig hade tänkt på denna period. Den visade konkret hur sjukdomen drabbade familjer, vänner, älskare. Och serien hjälpte nya läsare att sedan gripa till böckerna med större förståelse.
Dramatiseringen gjorde också att svåra scener blev ännu svårare att se. På film ser du mannen dö. Du ser sorgen i nästa mans ögon. Skärmen ligger närmare än sidan på pappret. Det gör både gott och ont svårt att vända bort, lätt att känna något.
Varför det fortfarande spelar roll
Det är över fyrtio år sedan HIV började sprida sig. Många tror att allt är glömt. Det är inte det. Trilogin visar varför vi behöver minnas inte för att leva i det förflutna, utan för att förstå hur snabbt samhälle kan vändas mot människor.
Homosexuella i Sverige kan idag leva helt öppet. Det är nästan omöjligt att förstå för ungdomar. Men utan denna historia skulle de inte kunna det. Utan män som dog utan stöd skulle ingen ha kämpat för förändring. Trilogin är ett monument över dem. En påminnelse om att värdighet betyder något. Att kärleken är viktigare än rädsla.
Läs böckerna eller se serien. Eller gör båda. Du behöver inte vara homosexuell för att förstå varför det spelar roll. Du behöver bara vilja lära dig hur Sverige såg ut när människor räddades av rädsla istället för av kärlek. Det är inte en behaglig berättelse men det är en sann sådan. Och sanna berättelser om verkliga människor formar hur vi tänker. Det gör Gardells verk så viktigt.
